Svindlande höjder/Wuthering Heights av Emily Brontë (från 1847) är en av mina starkaste läsupplevelser.
Jag läste boken när jag var 18 år & den har varit med mig - på ett eller annat sätt sen dess. Cathy & Heathcliff springande över Yorkshirehedarna; passionerade, dömda, sjuka av kärlek - eller svartsjuka.
Det är en bok som har det mesta – drama som färgar naturen (& tvärtom) & en intrikat vävd intrig sedd genom två generationer.
Heathcliff, en tvär & dyster karaktär, kommer som ”hittebarn” till Wuthering Heights, där Catherine är barn i huset, tillsammans med brodern Hindley. Efter en tid finner Heathcliff & Cathy varandra - & det utvecklas till en kärlek som går över allt annat – även döden.
Emily Brontë bodde med sina systrar & en bror i sin fars prästgård i norra Yorkshire, första halvan av 1800-talet. Alla syskonen var kreativt lagda. De tre systrarna Charlotte, Emily & Anne publicerade alla böcker. Emily dog vid 38 års ålder.
Brontësystrarna på Wikipedia.
2 kommentarer:
Min favorit-Brontë-bok är Jane Eyre av Charlotte Brontë. Den läste jag första gången när jag gick på gymnasiet. Wuthering Heights läste jag på universitet. Lite för mörk för min smak, men absolut en mycket bra bok!
Märkligt det där hur vissa böcker liksom blir en del av en. Jag känner så inför Jane Austen's Pride & Prejudice. Den är liksom bara jag.
Jane Eyre kommit inte långt efter -ett litet snäpp bara! Läste den efter Wuthering Heights.. & kanske är det det som gör det? Rent identifikationsmässigt ligger Jane mig varmast om hjärtat, för Cathy & Heathcliff känns inte som några man skulle kunna bjuda på en kopp kaffe, bara sådär.. ;)
Pride & Prejudice är underbar! Förstår precis hur du menar med att böcker "blir en del av en själv"!
Skicka en kommentar