Avalons dimmor

Avalons dimmor/The Mists of Avalon av Marion Zimmer Bradley

Den här boken träffade mig vid exakt rätt tillfälle!
Det hade varit en period innan då läsningen inte fick ta så stor plats
& det hände mycket annat – ja, just det, jag var kär upp över öronen.
Sen gick det åt pipan & det vara bara att återhämta sig.
Vad jag läste! Det kändes som jag intog böcker intravenöst.
Så hittade jag denna - & var räddad.
Ja, så kändes det.

Boken är inget litterärt storverk, men den har allt det andra!
I kort handlar den om Arthursagan, sedd genom kvinnliga ögon.
Det är Morgaine (den sägenomspunna ”Morgan Le Fay ”) som är
huvudperson & hon berättar ”själv” i vissa partier.
Tiden är brytningstiden (på 500-talet) mellan den gamla
keltiska gud&gudinne-religionen & kristendomen & allt vad det innebär –
speciellt för kvinnorna.

Avalon är den heliga ön som Morgaines mor vuxit upp på – modern
som är ingift i det söndrade landets högsta topp.
Dit kommer också dottern för
att läras till prästinna av den mäktiga Viviane.
Arthur själv – Morgaines bror – fostras i en styvfamilj
& dessa syskons väg korsas – gång på gång.
De är på olika sidor, men har egentligen samma mål.
Och de har en stor hemlighet tillsammans...

Ja, här finns också hela det klassiska persongalleriet: Lancelot, Guinevere,
Merlin, Nimue - & ett myller av många andra, starka personligheter.

Att jag tog till mig boken som jag gjorde, beror på hur religionen skildras –
en slags tolkning av nutidens Wicca , fast då.
Ingenting är svart eller vitt på något håll,
men i slutet sker ändå försoningen
mellan det (kommande) patriarkala tänkesättet
& det som döljer sig i Avalons dimmor.



Boken finns som film med samma namn, men behandlar bara en bråkdel av bokens handling.