Måste skriva om Bitterfittan av Maria Sveland, för den boken finns med,
långt efter att jag läst den.
Den väckte många tankar - många nyttiga & även obekväma tankar -
men å, så skönt att läsa något med UDD!
Den tar upp detta med den eviga kvinnliga skulden: är jag en bra mamma?
hur får alla andra tiden att räcka till?
får de det? jag är en dålig mamma! inte kan väl jag...!
& inte är jag snygg heller.. men borde jag inte vara där istället för här
& egentligen borde jag hunnit med...blablabla.
Och var är papporna? Och varför känner inte de såhär?
Och är jag den värsta mamman i världen om jag inte tänker på mina barn varenda sekund?
Och var är papporna? Och varför känner inte de såhär?
Jag brukar se på Oprah & hon har ibland shower om mammornas dåliga samvete.
Ofta är det stay-at-home-moms mot s k förvärvsarbetande mödrar.
Faktum är att den senaste gången nämndes inte papporna alls!
Tänker också på hur vi behandlar pojkbebisar & flickbebisar, redan när man hälsar på de små
& kanske inte vet könet, men chansar: - Å, en sån stilig pojk vi har härdå, höhöhö. Stark i nyporna känner jag.
Alternativt: Nejmen heeeej, så söööt man kan vara..! En sån liten hand..
Känner att jag skulle kunna go on forever just nu -
var tvungen att blow off some steam, helt enkelt.
LÄS BOKEN!!
2 kommentarer:
hihi ja de dar med bebisar e intressant men ja har lagt marke till att kvinnor ofta halsar po bode bebis könen samma men om män hälsar po pojkar so e de annorlunda, so kanske aven männen har nog typ av prestationsongest po att vara so himla manlig bara att dem inte pratar om de.
Jag menar killar har ju ockso problem med sjalvfortroendet, hur monga gonger har inte killar mott doligt pga. storleken dar nere, lr storlek po hander o fotter t.ex. /sparks
O ja, det är som den där "tysta & starka" attityden ska överföras redan när de är små. Jag tror det är lika jobbigt att sitta fast i mansrollen/identiteten.
Skicka en kommentar