Dimmornas lek

Jag har precis läst ut Dimmornas lek av Kate Morton
& är ett rov för stridiga känslor.
Denna boken lovade så mycket & jag tycker jag liksom blivit lurad.
I varje fall itutad en vit lögn.

Boken är en brett anlagd familjeroman & utspelas i huvudsak i början av förra seklet.
Berättaren är husan Grace som får plats på det engelska godset Riverton.
Grace berättar för oss när hon är 98 år
- så vissa kapitel utspelas i "nutid" (1998).

I botten ligger en tragedi & bokens intrig
arbetar sig sakta fram till detta - med fokus på Grace
& de båda systrarna på Riverton.

På omslaget citeras en recension av "Bookseller & Publisher":

"...charmfull
tidsanda med stänk av En förlorad värld, Gosford Park & Herrskap & Tjänstefolk"

Mja... Definitivt inte En förlorad värld!
Det enda den har gemensamt med Mortons verk är det engelska godset.
Gosford Park i så motto att man får
följa livet & arbetet "downstairs".
Herrskap & Tjänstefolk är det som ligger närmast.
Men! Det är ju detta med att jag känner mig lurad. För det gör jag.
Det känns helt enkelt som om boken inte bottnar
- inte har en egen själ - nånting är fel.
Berättarrösten känns ofta förnumstig,
men samtidigt undanglidande.
Tidsmarkörer kommer & går,
men det känns mest som det är Morton som läst på ordentligt,
men inte hittat ett eget språk
att förmedla dem med.

Boken utkommer i elva länder, så det ska bli intressant
att följa dess väg & en film ligger inte alltför långt bort.
(Den finns t o m i boken!)

Ett tips för den som gillar genren: Mörk ängel av Sally Beauman.